Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - III. Auktoritetssystemets sista fäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
judar på hans tid. Man anför stundom med triumferande
eftertryck denna Jesu förklaring: »Himmel och jord skola
förgås, men mina ord skola icke förgås.» Hvilken ironi!
Själfva sammanhanget visar, att denna förklaring just
afser de profetior, hvilka, om texten varit väl bevarad,
skulle ha vederlagts af händelserna. Man tvingas sålunda
att betvifla den bokstafliga formen af dessa uttalanden
eller på andra föremål tillämpa frälsarens förklaring.
De, som oftast och kraftigast säga: »Man diskuterar
icke med Kristus», göra i själfva verket icke annat, i
synnerhet då det gäller moralen. De begränsa med sin egen
auktoritet Jesu uttryckliga förbud att icke svärja. Som
många af hans särskilda föreskrifter icke riktigt kunna
förstås annat än i tron, att världen skall förgås, eller i
en elementär samhällsorganisation sådan den, i hvilken
Galiléens bönder lefde, hysa de flesta kristna alls ingen
tvekan att lämna dem därhän och tolka dem såsom paradoxer,
som man måste beriktiga efter det modärna lifvets kraf.
Vi säga icke, att de ha orätt, om deras omdöme icke
påverkas af en egennyttig bevekelsegrund; vi säga endast,
att just denna nödvändiga förflyttning bättre än allt annat
visar, att det är omöjligt att ombilda bokstafslydelsen af
Jesu ord till en ofelbar och oomtvistlig codex.
Ingenting är falskare eller farligare än att inskränka
sin undervisning till ett system af trosläror eller absoluta
föreskrifter, som blindt måste uppfyllas. Han tyckes själf
ha dragit försorg om att betaga dem af sina lärjungar
modet, hvilka skulle varit hågade att på detta sätt sänka
hans evangelium till rang af en lag. Han tillförde
människosjälen krafter, icke bojor. Han ville ha i och för sig
verksamma och icke passiva lärjungar. Därför talade han till
dem i populära bilder, paradoxala satser och liknelser.
Man måste själf finna hvad han lärde. Bokstafven, formen,
syntes honom vara en mycket underordnad sak; han brydde
sig endast om anden. Att tända denna ande i själarna,
fostra dem till det lif, hvaraf han själf lefde, detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
