Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
7· Sid. 3j9- Ad. Monod, Lucile ou la lecture de la Bible, 4:me
éd. 1851. Man vet, att den store predikanten, till följd af de studier,
till hvilka hans professorat i Montauban nödgade honom, prutade af mycket
på dogmens formel.
8. Sid. 319. Samuel Vincent, Vues sur le protestantisme, 1829,
utgifvet af Prévost-Paradol 1860 under titeln: Du protestantisme en
France.
9. Sid. 320. A. Vinet, Etudes et Nouvelles etudes évangéliques.
Se Astié, Esprit de Vinet; art. Vinet, i Encyclopédie des sc.
relig-tome XII.
10. Sid. 320. Ed. Reuss, Hist. de la théol. christ. au siècle
apostolique, 1852 Histoire du Canon des S. Ecritures, 1862; la Bible,
1874- 80.
11. Sid. 321. Allt hvad ungt och kraftigt fanns i den franska
protestantismen, Vinets och Samuel Vincents lärjungar, funno sig genast
grupperade under samma banér: Scherer och Colani bildade kolonnens
spets. Sedermera afskilde sig många, men i första stunden inskrefvo sig
med samma tro på den teologiska reform, som förklarats nödvändig:
Charles Secrétan, Trottet, de Pressensé, Ch. Bois, Viguié, Pécaut, Jules
Gaufrès, Grotz, Albert Réville, F. Chavannes, Goy, Durand, Busken-Huet,
Édouard Verny, Jean Monod, Ver-Huell, Kienlen, E. Fontanès, Théophile
Bost, Astié, utom den starka eftertrupp, som bildades af Édouard Reuss,
Michel Nicolas, Kayser, Cunitz. — Visserligen förekommo illusioner,
dunkelhet, obestämdhet i Strasburgskolans första trosbekännelser; men
en punkt är klar och fast, och det är det beslut, som fattades att i
teologin afstå från hvarje yttre auktoritet och på detta område, såsom på
alla andra, låta iakttagelsens, den historiska kritikens och den moraliska
erfarenhetens metod träda i stället för deduktionen och den traditionella
dogmatikens abstrakta påhitt. Se i första delen af Revuen, sid. 1 och 9,
artiklarne af T. Colani. A vant-Propos; Edmond de Pressensé, le Progrès
de la doctrine chrétienne et ses conditions (juli 1850).
12. Sid. 321. Se O. Gréard, Edmond Scherer, sid. 30 — 43.
13. Sid. 321. I stället för att låta underverket omedelbart inverka
på skrifterna såsom Gaussen, lät Scherer det inverka på de heliga
skriftställarne och på deras undervisning, hvaraf deras skrifter endast voro
en följd och ett uttryck. Men resultatet var detsamma, hvad den bibliska
samlingens ofelbarhet angår. Dogmatique de TEglise réformée,
Prolégo-mènes, sid. 31: »Denna bibelns auktoritet kan endast bestå i ofelbar,
heten»; sid. 33: »Inspirationen eller teopneustin bör definieras såsom en
särskild Guds verkan på skriftställarne, i kraft hvaraf undervisningen om
den kristna uppenbarelsen finnes fixerad i deras skrifter på ett fullkomligt
adekvat sätt»; sid. 44: »Kanons auktoritet kan icke rubbas utan att
Skriftens auktoritet, som är den evangeliska trons grund, likaledes rubbas. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
