Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
betrakta kanons bestämmande endast såsom en den enkla kritikens sak
och göra den till diskussionsämne i skolan är att åt ovissheten och
osäkerheten öfverlämna hvad som kräfver den högsta visshet. Kanon
är en trons, icke en vetenskapens sak.»
14. Sid. 322. Aldrig har en djupare gudsfruktan ledsagat en mera
oförbehållsam kritik. Se här den bön, som anträffades bland hans
anteckningar: »O, min Gud, gif att jag må kunna vara sann! . . . sann
framför allt emot dig, i din tjänst . . . Förläna mig sanningen, på det att jag
må bli idel ljus. Förläna mig uppriktigt allvar, på det jag må kunna
ådagalägga den sanning jag känner utan slöja eller groll. Måtte mitt
hjärta vara i mig såsom hjärtat hos det barn, som afvänjes.» Gréard,
ibid. . . . p. 86. Scherer, La critique et la foi, 1850.
15. Sid. 322. Man jämföre hans berömda artikel »Errata du
Nouveau Testament» (Revue de théologie, tome IX, sid. 129) med brefven
XI och XII i Sentiments de quelque tliéologiens de Hollande och Défense
des Sentiments etc. af Jean Leclerc, och man skall se, huru gammal
denna kritikens operation redan är. Allt detta hade åter upptagits och
utvecklats i Tyskland och i Strasburg, men var nästan förgätet i de
franska och schweiziska kyrkorna och gjorde för den skull verkan af
öfverraskande upptäckter.
16. Sid. 324. E. Scherer: Läs i sitt sammanhang (Rev. de Strasb.,
i:re série) de stora artiklarne: Vautorité en matiere de foi; la crise dela
foi; foseph de Maistre; Le principe du catholicisme; Ce qu’est la Bible;
Les illusions de Vorthodoxie; Conversations théologiques äfvensom: Lettres
à mon curé (1854); i allmänhet den samling, som bär titeln: Mélanges
de critique religieuse. 1860.
Den berömda artikeln, Le peche (1853), utmärker det kritiska
momentet i Scherers religiösa utveckling. Han hängifver sig allt mera åt
dialektiken. Hegelianismen intager i hans ande den plats, som lämnats
tom af den gamla teologin. Från början hade han alltför mycket
underordnat lifvet för idén och kristendomens materiella princip för
medvetenhetens formella princip. Hans lefnads tanke är som en säck, hvilken,
tömd på allt innehåll, faller ihop. Idéns logik hos Scherer slutar med
att sluka allt, moralen efter religionen. Denna oböjlige dialektiker hette
»Montaigu». Men hos Scherer fanns äfven en annan man och inre
människa, god, kärleksfull, utrustad med en utsökt religiös känslighet, hvilken
bad, äfven då han icke mera visste, hvart hans bön gick och som ända
till sist protesterade mot »Montaigu» och hans slutsatser (Se en af de
sista artiklarne af La crise de la Morale).
Det synes mig som om de kväfda suckarne från dessa stora andar,
hvilka voro sorgliga martyrer för sin uppriktighet, fortfarande äro böner,
som uppstiga rakaste vägen till sanningens Gud.
17. Sid. 324. Det skulle vara svårt och onödigt ätt lämna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
