Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 4. Bibelns auktoritet i nittonde århundradet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
51
fullständig bibliografi på denna tvist. Vi inskränka oss här att säga, att
den nya teologins motståndare delas i tre grupper, hvilkas förnämsta
representanter det kan vara nog att nämna. (Se Ed. Rabaud, Hist. de la
doctr. de l’inspiration des S. Ecrit., sid. 237 och följ. 1880):
1:0) De absoluta teopneusterna: Mer le d’Aubigné, L’autorité des
Ecrit., inspirées de Dieu. Trois discours, 1850. J. H. Darby, Lettre sur
la divine inspiration des S. Ecrit., 1850. De Gasparin, la Bible; les
Ecoles du doute et l’Ecole de la foi, essai sur l’autorité en matière
religieuse, 1850. C. Malan, De la Bible, etc, 1850.
2:0) De moderate teopneusterna: L. Bonnet, La Parole et la Foi,
deux lettres à M. E. Scherer, 1851. P. Jalaguier, Le témoignage de
Dieu, base de la foi chrét.; Inspiration du N. T.; Authenticité du N. T.,
1851. Du principe chrétien et du catholicisme; Du rationalisme et du
protestantisme, 1853. Jämte Jalaguier, såsom dogmens försvarare på
samma, väsentligen rationalistiska sätt ställer sig: Cheneviere, De la divine
autorité des écrivains et des livrés du N. T., 1850. Munier, Cinq
con-férences sur la lecture de TEcriture Sainte, 1850.
3:0) Slutligen den tredje gruppen, som sedan dess blifvit legio,
men först representerades af Astié nästan ensam: M. Scherer, ses disciples
et ses adversaires, par quelqu’un qui nest ni l’un ni l’autre. — Scherer
följde med uppmärksamhet denna strid i de första delarne af Revue de
Strasbourg och besvarade allt och alla med bitande noggrannhet.
18. Sid. 326. E. Doumergue, L’autorité en matière de foi et la
Nouvelle École, 1892. H. Bois, De la connaissance religieuse, 1894,
sid. 289.
19. Sid. 326. 5. T. Coleridge, Confessions of an inquiring spirit,
1840. F. Neivmann, Phases af faith, 1850. The soul, its sorrows and
aspirations, 3:e ed., 1852. Theism doctrinal and practical, 1858.
20. Sid. 326. Författarne till Essayerna och Reviewerna voro
Temple, om mänsklighetens framåtskridande uppfostran; Williams, om
Bunsens bibliska forskningar; Baden-Powel, Studier öfver kristendomens
sanning; H. B. Wilson, Historiska seanser i Genève; C. W. Goodwin,
Ön the mosaic cosmogony; Mark Pattison, Tendenser hos den religiösa
tanken i England; B. Jowet, Om Skriftens tolkning.
J. W. Colenso, The Pentateuch and book of Joshua critically
exa-mined, 1862.
21. Sid. 328. För att visa styrkan af denna frigöringsrörelse hos
den engelska tanken kan det vara nog att påminna om namnen på
domprosten Stanley, predikanten F. Robertson, S. Davidson, Robertson Smith,
Hatch, Cheyne, J. E. Carpenter o. s. v.
22. Sid. 328. Titeln på Richard Simons bok »Histoire critique
du Vieux Testament» hade blifvit själfva programmet till den tyska
bibliska vetenskapen och förverkligades med en lika öfverflödande som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
