Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 5. Hvad är bibeln - III. Bibelns religiösa begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Det blir en innerlig källa till glädje och styrka i lifvet
och ett hopp, som lyser bortom själfva döden. Ännu en
gång, dessa erfarenhetsrön äro fakta. Denna dager, som
sprides i vårt inre lifs mörker, är ett faktum; denna ånger
och denna förvirring, denna andliga pånyttfödelse, dessa
sträfvanden mot det goda och mot Gud, denna blygsel
för det dolda onda, denna törst efter evigt lif äro faktiska
förhållanden. Den makt, som åstadkommer dylika
verkningar, är likaledes ett faktum. Det ord, hvilket så
oemotståndligt för oss till Gud och så oöfvervinneligt fäster oss
vid honom, kan endast komma från honom. Och detta
beror icke på en särskild dogmatik. De, som gjort dessa
moraliska rön ha visserligen ändå till slut kunnat följa
den historiska kritikens resultat och konsekvenser, afstå
från bibelns öfvernaturliga begrepp, men likväl ha de
bevarat en outplånlig känsla af öm aktning och religiös
vördnad för densamma.
Sådan är den inspiration, som fromheten finner och
känner i den heliga skrift. Den har ingenting gemensamt
med bokstafvens ofelbarhet. Det är en lifsmakt, som
låter sig kännas såsom sådan, därför att den gifver lifvet.
Den hvarken fordrar eller innebär formens fulländning eller
underverkets magi eller någon officiell investitur af sina
organ af hvad slag det vara må. Fromheten bekymrar
sig icke det minsta om hvad som sysselsätter de
teologer, som uppbygga mänskliga auktoriteter. Den tager
icke illa vid sig öfver profetens eller apostelns bristfälliga
språk eller öfver några berättelsers legendariska karaktär
eller öfver felen i det ena eller andra resonemanget.
Skattens förträfflighet springer tvärtom så mycket bättre
i dess ögon som skrinet, hvari den förvaras, är simplare;
den njuter den gudomliga drycken utan att bekymra sig
om lerkärlet, som rymmer den. Har den icke i sig själf
den pröfvosten, som låter den känna skattens värde, och
uppenbarar icke dryckens lifgifvande must för densamma
dess ursprung?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
