Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 5. Hvad är bibeln - V. Slutsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakerna, blir förhållandet omvändt; katolicismen dör af sin
seger, medan protestantismen i sitt skenbara nederlag finner
en anledning till föryngring och räddning.
Den romerska kyrkan gjorde sin traditions ofelbarhet
och det gudomliga ursprunget till sina biskopars makt
gällande för att bevara fred och enhet i kristenheten.
Aldrig har ett syfte uppnåtts så illa eller en förhoppning
grundligare ramlat. Denna fred, som upprätthölls af
bannlysningar, hvilka statsmakten lydaktigt stadfäste, har icke
varit annat än en rad blodiga afrättningar och ohjälpliga
splittringar. Finnes i mänsklighetens religiösa årsböcker
en hemskare sida än historien om de förföljelser, de
blodbad och bål, som oafbrutet följa på hvarandra alltifrån
donatisternas krossande i Afrika till de franska
hugenotternas proskription? Hvilken konsert af suckande röster,
martyrernas jämmer eller upproriska protester höjer sig icke
under denna långa tid af tolf århundraden, från Konstantin
till Ludvig XIV, för att för jord och himmel angifva de
grymma följderna af Roms religiösa tyranni? Har någonsin
ett antikens altare fuktats af mera oskyldigt blod än denne
kristne Molochs, som kallats den katolska enheten? Och
hvilket har resultatet blifvit af denna auktoritetspolitik?
Har åtminstone enheten räddats?
Allt ifrån medeltidens första århundrade klöfs
kristenheten i två nästan lika delar, och sedan dess har den
ihärdigaste och subtilaste politiks alla ansträngningar varit
vanmäktiga att återförena den grekiska och den latinska
kyrkan. Samma omedgörliga och autoritära politik, samma
kyrkans ofelbarhetsdogm, medför alltjämt en ny splittring.
Den västerländska kyrkan klyfves i sin ordning itu. Halfva
Europa skiljer sig från Rom och blir protestantiskt. Hvarje
seger för den påfliga auktoriteten medför sedan dess en
hopdragning af den katolska kyrkan, en förlust af hennes
inre friheter, en minskning af hennes andliga krafter och
lifaktighet. Det är jansenismens utsläckande i sjuttonde
århundradet, gallikanismens slut i början af det nittonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
