Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 5. Hvad är bibeln - V. Slutsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarken St. Bernhard eller Gerson eller Bossuet skulle
tålas i den nuvarande kyrkan utan att göra afbön.
Konciliet i Vatikanen, som fullbordade koncentreringen af den
ofelbara traditionen och den absoluta auktoriteten i påfvens
person, har i kyrkan åstadkommit ett ändå större moraliskt
tomrum. Sedan den brutit med halfva kristenheten, har
Syllabus’ katolicism, i synnerhet i de länder, som till
namnet tillhöra densamma, kommit att bryta med den
modärna kulturen, med principerna för alla civiliserade
nationers allmänna rätt, med den vetenskapliga metoden
och samvetets mest berättigade sträfvanden. Den katolska
principen har visserligen segrat inom kyrkan, men utanför
henne har den förstört sig själf genom sin egen öfverdrift
och ter sig för alla andar med någorlunda fri bildning icke
längre annorlunda än som ett spöke från förfluten tid.
Dogmen om påfvens ofelbarhet dog i samma stund den
föddes, ty ingen tänker ens på att diskutera den ur
historiens och den religiösa filosofins synpunkt. Till och med
flertalet af dem, som antaga densamma, underlåta det helt
enkelt genom att gå den förbi; för de andra är den blott
ett slags politisk lag eller en social öfverenskommelse, som
det skulle vara lika stort bevis på dålig smak att motsäga
som på intellektuell naivitet att taga på allvar.
I protestantismen kunde försöket att uppbygga ett
auktoritetssystem icke lyckas, alldenstund en radikal
motsägelse vidlådde det. Också liknar deras verk, hvilka
utförde det, dessa sandhögar, som barnen göra och hvilkas
topp de tro sig höja genom att gräfva undan den sand
de lägga ofvanpå. Den kritiska anden i religionen föddes
på samma gång som reformationen. Om evangeliet är
protestantismens grundval, är dess fria pröfning
protestantismens nödvändiga form. Den kan lika litet afstå från
den ena som från den andra utan att begå själfmord.
Med Luther och Calvin har det kristna medvetandet
omsider sett sig autonomt. Det kan icke mera gå tillbaka
och återtaga oket. Tanken på att upprätta en ofelbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
