Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - I. Auktoritet och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett halft århundrade gammal. Om vi icke vilja a priori
förkunna ofelbarheten af denna litterära och mänskliga
öfverflyttning, huru skola vi annars försäkra, att dessa
ord eller den mening, i hvilken de fattades af de första
kristna, vore absolut och bokstafligen sanna? Har ni icke
fäst eder vid den omständigheten, att Jesus på intet sätt
bekymrat sig om att för framtiden fixera formen för sina
uttalanden, liksom om han på förhand fruktat, att man
af dem skulle göra en codex, liknande den mosaiska lagens?
Vore det för öfrigt på annat sätt, så tro likväl alla kristna,
att Jesus varit i sanning människa, d. v. s. en konkret
människa, en människa, tillhörig sitt folk, sin tid och sin
omgifning. Jag har ofvan framhållit, att han i kosmogoni,
historia, litteratur, fysik, fysiologi ärft och naivt betjänat
sig af de bland fariséerna, hans samtida, vanliga och
gängse föreställningarna. Ni vill väl icke påstå, att dessa
föreställningar därigenom befinna sig iklädda en gudomlig
auktoritet och det icke mera är tillåtet att diskutera dem
eller ha andra? Jesu ord ha icke allenast alla dikterats
af tillfället och varit lämpade efter hans åhörares
sinnestillstånd, utan äro därjämte såsom saftiga frukter omgifna
af ett gammalt och torrt skal, som man måste genombryta
för att komma åt den lefvande och kraftiga märgen. Långt
ifrån sålunda att aflägsna kritiken och exegesen, d. v. s.
det intelligenta, uppmärksamma och djupa studiet, kräfva
dessa ord ändå mera befallande detta än allt annat. Gud
har velat, att vi skola söka Kristi tanke, liksom hans egen,
i den öfversättning, som människorna lämnat oss af
densamma, under vårt personliga ansvar, hvilket vill säga:
med full frihet och med alla våra förmögenheters hela energi.
Adelphe: Men har ni då intet medlidande med dessa
ödmjuka och oroliga själar, hvilka frukta, att dessa
förpliktelser att söka och välja i skriften skola beröfva dem eller
åtminstone rubba deras tros visshet och frid? Vill ni
icke lämna dem ens ett minimum af idéer eller fakta, som
för dem skulle bilda auktoritet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
