Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - II. Det historiska vittnesbördet och kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3^4
fakta, som uppenbara Gud, hvilka äga bestånd såsom
sådana, oberoende af den verkan de frambringa på mig.
Ni har ännu ingenting sagt om dem.
Jag: Tålamod! Jag kommer dit. Men det är af vikt
att ordna frågorna i serier och sluta dem, angående hvilka
vi kommit till enighet, innan vi gripa oss an med de andra.
Ni talar om Guds handlingar, hvilka bilda hans
objektiva uppenbarelse. Jag medgifver dem lika väl som ni
eller Rothe själf. Ännu en gång, ingen människa kan ha
känt Guds närvaro och verkan i sitt hjärta utan att
återfinna spåren af denna verksamma närvaro i hela
världsalltet. Låtom oss emellertid uppställa frågan i hela sin
omfattning för att se den, sådan den är. Gud arbetar och
verkar i naturen. Jesus har lärt oss bakom alla
företeelserna och deras lagar se en faders beständiga verksamhet.
Gudstanken i naturen är hemlighetsfull, ofta förvirrande.
Emellertid fäster sig vår tro vid densamma. Där finnes
en uppenbarelse af Gud. »Himlarne», sade Israels sångare,
»berätta Guds ära.» Vi upprepa ännu detsamma; men
märk, att vi säga det annorlunda, jag menar med en annan
åskådning af det fysiska världsalltet. Den modärna
astronomin har kritiserat psalmistens föreställningar om himmelen
och dess härskare och skingrat dem såsom barnsliga
inbillningar. Men den himmel, astronomin aftäckt för oss,
byggnaden och banorna hos de världar, hon beskrifver, gifva
de den religiösa människan en mindre tanke om skaparens
makt?
Låtom oss från naturen öfvergå till mänsklighetens
historia och särskildt till religionernas. Hvilken
omhvälfning har icke den historiska kritiken åstadkommit äfven
här! Nödgas vi icke erkänna en positiv verksamhet, en
Guds historia i hvad man fordom kallade hedendomen?
Har han upphört att allestädes gifva vittnesbörd om sin
närvaro och om sanningens inspirationer? Upptäcka vi
dem icke i Kinas religioner, i Indiens, i Babyloniens, i
Greklands eller Roms moraliska gärning? Kort sagdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
