Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 1. Öfvergången från auktoritetsreligionerna till andens religion. Förberedande dialog - II. Det historiska vittnesbördet och kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
391
Här är den afgörande hufvudpunkt, i hvilken två
föreställningar af kristendomen, två teologier, skilja sig. A
ena sidan finnes den traditionella teologin, den mer eller
mindre mildrade ortodoxin, som representerar en dualistisk
uppfattning af kristendomen: frälsningens evangelium
bestående i en rad historiska eller dogmatiska trosläror
plus hjärtats lefvande tro. Man frälsas icke mera af tron
allena, utan af tron och de sanna lärorna, alldeles som
man i katolicismen frälsas af tron och goda gärningar.
Mot denna dualistiska och katolska uppfattning står en
monistisk, organisk, inre af frälsningen genom tron allena,
hvilken frambringas af den enkla predikan af Kristi
evangelium och i hjärtat beseglas af den helige ande. Detta
är Luthers, Calvins, aposteln Paulus’ och framför allt
mästarens egen uppfattning. Se där det väsentliga innehållet
i kristendomen, som för att låta mottaga sig och
garanteras icke behöfver någon yttre auktoritet, hvarken en
öfversteprästs eller en boks eller vetenskapens.
Vetenskap, bok, kyrkans tjänare, sakrament äro för tron
nådemedel, som hon brukar och för hvilka hon tackar Gud,
men dessa medel tillhöra tron; tron tillhör dem icke.
Märker ni nu, huru systemet, sedan kristendomens
organiska enhet återfunnits, helt och hållet återuppbygges i alla
sina delars ordning och ömsesidiga underordnande? Då
den kristna själen i sitt inre känner sig frigjord och
lugnad, återfinner hon samtidigt harmonin mellan sina
förmögenheter, hvilka dittills varit i strid med hvarandra.
Förståndet ligger icke mera i krig med samvetet, förnuftet
med tron, den vetenskapliga verksamheten med den
praktiska. Men alla arbeta i full frihet, i känslan af en
absolut helgelse åt det verk, som Gud fullföljer genom sin
andes kraft i oss och i universum.
Adelphe: Ni gör edra idéer särdeles lockande. Jag
ser ingen teoretisk invändning, som kan göras mot eder.
Men ännu återstår mig en invändning af praktisk
betydelse, och denna är mycket allvarsam. Om jag rätt
för-Sabatier. g6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
