Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 2. Jesus Kristus grundläggare af andens religion - II. Jesus och Gamla Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4IO
Man medgifver Jesus gärna den frihet, han visar med
hänsyn till de gamla texterna och traditionella
institutionerna. Men tillkommer den också hans lärjungar? Ar
den icke en gudomlig undantagsrätt, som endast tillkommer
Messias och grundläggaren af ett nytt förbund? Att döma
på detta sätt skulle vara detsamma som att ^visa, att man
ingenting förstått af Jesu metod och af den kritiska princip,
i kraft af hvilken han går till verket och fullbordar sitt
reformatoriska arbete.
Det är hans religiösa medvetande, sade vi, som genom
en hemlig frändskap, genom en ofelbar inspiration fäster
sig vid lagens och profeternas moraliska innehåll, vid dess
rent religiösa element, frigör detta, gör det till fröet till
en ny religion, till dyrkan i ande och sanning och låter
allt det öfriga falla som torra och döda blad. Men Jesus
söker i sina lärjungars uppfostran skapa i dem ett
religiöst och moraliskt medvetande, likadant som hans eget,
och följaktligen att sätta det i tillfälle att göra samma
kritiska verk, fullfölja samma åtskiljande i Gamla
Testamentet af det, som är evigt, och det, som är förgängligt.
Jesus har icke i sin undervisning genomfört denna reform.
Han har uppställt dess princip, som han tillämpat på
några särskilda fall såsom sabbaten, fastan, lifsmedlen, i
egenskap af exempel, icke för att utstaka en plan för
reformen, men för att införa den, visa dess anda och
öppna väg för den.
Han afskaffar för den skull icke heller auktoriteten;
han rättfärdigar inför sina ringaste lärjungars samveten
de -upphäfvanden han förkunnar; han vill, att de skola
förstå hvad han gör, och af detta skäl ställer han alltid
den allmänna princip, som inspirerar honom, i ljuset. Men
denna princip har hämtats icke från himmelen eller af
någon öfvernaturlig auktoritet, utan ur det mänskliga
medvetandets djup, hvarför också detta, då den en gång
förkunnats, igenkänner den såsom sin och icke mera kan
glömma den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
