Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 3. Nya Testamentet är grundlag för andens religion - II. Det paulinska begreppet om inspirationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
väsendet i hvilande kraft före hvarje tillkännagifvande,
är Guds ande, Gud i handling, Gud, som gifver sig
till känna. För aposteln Paulus är anden sålunda den
gudomliga kraften (άόΐ’αμις), som särskildt i den religiösa
ordningen är ljus och lif. Denna ande, som verkade med
mellanskof på profeterna, har individualiserat sig, på visst
sätt, i Kristi person, så att aposteln kunnat säga: »Herren
är anden», och att mottaga Kristus och förena sig med
honom genom tron är att på samma gång undfå anden
såsom den inneboende principen i ett nytt lif.12
Det är framför allt denna organiska förbindelse mellan
trons och andens gåfva, som man måste vidhålla och
påyrka. Den ena kan lika litet bestå utan den andra som
formen utan innehåll eller orsaken utan verkan. Man kan
till och med säga, att i omvändelsens begynnelseföreteelse
finnes blott ett enda och samma psykologiska förlopp,
som från människans sida är en troshandling, från Guds
sida andens gåfva. »Tro på Kristus», »vara i Kristus»,
»Kristi lif i oss» och »undfå anden» äro synonyma eller
åtminstone religiöst ekvivalenta uttryck. En kristen är
sålunda en människa, som då hon trott på evangelium,
därigenom undfått Kristi ande i sig såsom lifsprincip,
såsom beständig inspiration till sina handlingar och sina
tankar.
Det skulle emellertid ännu icke vara nog att
föreställa sig denna Guds ande, som kommer människans
ande till bistånd för att ersätta de krafter den senare
saknar och ställer sig bredvid honom eller förenar sig med
honom såsom öfvernaturlig hjälpare. Pauli tanke tillåter
icke denna psykologiska och moraliska dualism, som det
populära uttryckssättet däremot lätt fördrager. Den har
ett helt annat djup. I den finnes ingen enkel
sammanläggning af gudomliga och mänskliga krafter i det kristna
lifvet. Guds ande identifieras med det mänskliga jaget,
som han genomtränger och lifvar; han, så att säga,
individualiserar sig i den nya moraliska person, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
