Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 4. Innehållet i Andens religion - II. Frälsningens evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
religion; men dess idé är lika växlande som föreställningen
om det högsta goda; religionen förädlas och höjer sig med
själfva medvetandet. Vilden begär af sin fetisch ett
gifvande fiske eller en lycklig jakt, alldenstund hans tillvaro
beror därpå. För den fromme israeliten reducerades
frälsningens idé ännu till en individuell och nationell lycka
med ett långt lif på jorden. Hos profeterna förandligas
religionen. Med hoppet om den messianska frälsningen
blanda sig starkt lycksalighetens materiella och moraliska
element. Det moraliska begreppet triumferar i Jesu
medvetande; Guds rikes apokalyptiska ram är icke utesluten
ur hans tal. Men trons tyngdpunkt har förflyttats; den
befinner sig dädanefter i hjärtat. Frälsningen är befrielsen
från det ondas makt, det är den sonliga gemenskapen med
Gud, som, införd i själen, dädanefter blir källan till frid
eller glädje, det verksamma första fröet till evigt lif, andens
triumf.
Människan kan icke komma till medvetande om sig
själf utan att döma sig. Denna medvetandets dom skapar
i henne syndens universella och omedelbara känsla, som är
så mycket mera lefvande och djup, som Gud talar högre
och tydligare i hennes medvetande. Syndens känsla födes
i oss af den helige andes vittnesbörd. Se där, hvarför
han är ett väsentligt och primitivt element i andens
religion. Att hoppas kunna inträda i densamma genom en
annan port är en stor och farlig inbillning.
Jesus misskänner visserligen icke de moraliska anlagen
hos individerna; han begagnar sig utan betänkande af de
populära kategorierna »goda och dåliga», »rättfärdiga och
orättfärdiga». Men hans verkliga tanke synes icke
tvifvelaktig, då han för sin del vägrar att mottaga benämningen
god, som han förbehåller Gud allena, eller då han talar
om liknelsen om farisén och publikanen eller klart och
tydligt säger, att man måste göra trädet godt, för att det
skulle bära god frukt. Jesus afhandlar aldrig och anställer
aldrig betraktelser öfver syndens väsen Och ursprung; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
