Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Andens religion - 4. Innehållet i Andens religion - IV. Tro, troslära och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
uppfattning af sakerna låter den försvinna och ersätter
densamma. Bibelns verbalinspiration, berättelserna om af
onda andar besatta, Pentateukens mosaiska ursprung voro
fordom trosläror, som numer försvunnit. Trosläran, som
först upphöjes till dogm, degraderas småningom, blir en
mening och lämnar därpå plats åt en annan. Detta är
den oundvikliga lagen för de mänskliga idéernas historiska
utveckling. Hvarje religiös och moralisk lag omgifver sig
med en intellektuell form för att gifva sig till känna och
fortplanta sig. Men denna intellektuella form är på ett
ödesdigert sätt aldrig jämställd med sitt föremål och
förblir för den skull symbolisk; den undergår med tiden nya
tolkningar eller djupa förändringar. Inslaget förblir
sammanhängande i en aktiv och lefvande religion, men väfnaden
blir annorlunda; nya trådar ingå oupphörligt i densamma
och gamla, nötta och utslitna beståndsdelar försvinna. Af
denna orsak kan också en dogmhistoria finnas. Historien
om dogmerna om försoningen och Kristi gudom är i
synnerhet lärorik.
Denna rörlighet i troslärans former har till verkan
att tvinga tron, som först syntes fast, att antaga ett allt
klarare medvetande om sin princip och sin medfödda
oafhängighet. I Gamla Testamentet var hon bunden vid
lagbud. Hos Paulus frigör hon sig från den mosaiska
lagen, hvars hela rituella del träffats af död. Hos Luther
bejakar hon sig oberoende af kyrkans bud. Den
protestantiska ortodoxin, som kommer därnäst, söker fastkedja
henne vid ett visst antal dogmer. I våra dagar kämpar
hon åter och triumferar, i det hon skarpt åtskiljer sig från
alla troslärans former.
Ju mera man vidhåller denna hufvudåtskillnad, desto
lämpligare är det att i ljuset framdraga den organiska
förbindelsen och den lefvande solidariteten mellan läran
och tron. På själslifvets område sammanhänger och
hopkedjas allt; det är en oafbruten rad verkningar och
återverkningar af alla element på hvarandra. Det tillfälliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
