Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Jan. Psalm. 39, v. 6. Herre! mitt lif är såsom ett intet för dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 Jan.
Psalm. 40, v. 8, 9.
3
Herre! mitt lif är såsom ett intet för dig.
Allt är idel fåfänglighet, säger Salomo
Predikaren. Kap. 1, v. 14. Allt menniskans
företagande är så fullt af vedermöda, att ingen kan
det utsäga. Jag såg på allt det under solene sker,
och si, det var allt idel fåfänglighet och jemmer.
Ty si, hvad göra vi? Hvad uträtta vi i rårt lif?
Huru flyr dock vår lefnad ? Huru förgår icke den
ena dagen efter den andra, huru borttäres icke
vår tid, och tager stundligen af, såsom ett ljus?
Och då vi se uppå alla våra verk, som vi på
jorden gjort hafva, så är det idel möda och arbete,
oduglighet och fåfänglighet; att icke tala om
synderna, som vi dagligen hopa. Ack, det är en stor
visdom och konst, att erkänna verldens
fåfänglighet och sitt eget intet. Ty hela vårt lif, alla våra
förmögenheter och krafter äro intet; fördenskull
liar ock menniskan ingenting att berömma sig af,
och om någon låter sig tycka något vara, ändock
han intet är, han bedrager sig sjelf. Gal. 6, v. 3.
"Ack! hvad är dock lifvet här?
Jemmer, plåga, stort besvär.
När som Däst det varit har,
Vedermöda blott det var."
N. Fs. N:o 457, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
