Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2 Jan. Psalm. 39, v. 6. Ack, huru platt intet äro alla menniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Psalm. 42, v. 11.
22 Jan.
Ack, huru platt intet äro alla menniskor, de dock
så säkre lefva.
Den, som icke vill vara bedragen, och genom
högfärd störta sig i olycka, han hålle sig för intet,
ty Gud är allt och vi hafva allt af honom: af
oss sjelfve äro vi och hafva vi intet. Allt hvad
vi äro," äro vi af Gud: vårt förstånd är Guds, ty
huru snart kan icke Han göra en vis till dåre,
såsom han gjorde med Nebucadnezar och
Achi-tophel? Alla vårt lifs krafter äro icke våra, utan
Guds; huru snart kan icke Gud förkrossa och
nedlägga den starke, såsom han gjorde med
Go-liath? Våra egodelar och vårt gods är allt ett
främmande gods, det är icke vårt, utan Guds;
huru snart kan icke Gud taga det åter, såsom han
gjorde med Job och den rike Nabal? Fördenskull
är det platt intet med oss, och vi hafva intet att
berömma oss af. En vis berömme sig icke af
sine vishet! — Men om någon menniska förlitar
sig uppå sig sjelf, så faller hon i sitt eget intet,
och försjunker i sitt eget eländes afgrund, och
måste evinnerliga förgås i sin olycka.
"Bästa vishet är dock denna:
Kunna rätt sig sjelfvan känna."
G. Ps. N:o 278, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
