Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Febr.
Psalm. 87, v. 12.
59
Herre, för dig är allt mitt begär, och min suckan
är dig intet fördold.
Detta begär är en trängtan efter Guds nåd
och efter tröst, hvarefter hjertat i så stor ångest
suckar. Ehuruväl detta hjertats suckande är djupt
förborgadt, ocli med stor ångest omgifvet, så att
enoin tyckes som vore det alldeles utslocknadt;
likväl är det för Herren Gud icke fördoldt.
Likasom en liten eldgnista ligger under mycken aska
gömd, likaså ligger under stor själaångest trons
gnista i hjertat förborgad; men Gud ser den.
Och det är deras tröst, hvilka lida sådan stor
själanöd och hjertans ångest, att till och med den
minsta suck tränger sig fram till Herren Gud,
så att själen icke må förtvifla, utan blifva vid
Gud. Och, då den sista sucken går upp till Gud,
så kommer också själen till Gud och blir
förvarad, och befriad från all ångest och nöd. Ja, det
är visserligen sannt, dit den sista sucken går,
dit kommer ock den troende själen, såsom vår
Herre Christus på korset med sina sista ord oss
lärt: Fader! i dina händer befaller jag min anda.
Luc. 23, v. 46.
Och Stephanus: Herre Jesu, anamma min anda!
"Min sorg är dig bekant; du vet, o Gud! min qvida,
Ty vill jag ock din hjelp i tålamod förbida.
Du Herre! vet din stund att sluta allt mitt ve:
Ty suckar jag förnöjd: o Gud, din vilja ske!"
N. Ps. N:o 238, v. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
