Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Psalm. 37, v. 13.
13 Febr.
Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara,
att jag icke syndar med mine tungo.
Då man i vrede och otålighet talar, så kan
man ganska snart och svårligen försynda sig mot
Gud och nästan. Man kan snart gripa Gud i sitt
embete såsom domare, och reformera den
allra-visaste, beskylla den allrarättfärdigaste för
orättfärdighet, tadla eller lasta den allraheligaste.
Derföre säger här David: jay hafver natt mig före,
jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med
mine tungo. Rätt väl säger Jacob: Mine käre
bröder! hvar och en menniska vare snar till att
höra, och sen till att tala, och sen till vrede! Ty
mannens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
Derföre äro i denna Psalm dessa tänkvärda ord
att väl märka: Jag vill tygla (hålla tillbaka)
min mun, likasom med tygel och betsel. Såsom
Syrach säger: O, att jag kunde sätta ett lås för
min mun! Syr. 22, v. 33. Ack, huru lätt är det
att förse sig med ett ord, så att vi bereda oss
grämelse och smärta, och göra vårt samvete
oroligt! Derföre säger vår käre Herre, icke utan
besynnerlig orsak: jag säger eder, att för hvart
och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola
de göra räkenskap på domedag. Matth. 12, v. 36.
"Mitt tal det falle så
Att jag det kan försvara;
Fätangligt ord ej må
Ifrån min mun utfara!"
N. Ps. N:o 207, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
