Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Psalm. 18, v. 24, 25.
17 Maj.
Hvi hafver du öfvergifvit mig?
Dessa ord skola gå oss djupt till hjertat. Ty
hvad det vill säga att vara af Gud öfvergifven,
det kan ingen mensklig tunga uttala. Det är den
högsta pina, ångest och helvetets qval, och är
ingenting mindre än att Gud från någon afvänder
och borttager all sin nåd och barmhertighet.
Detta straff har icke Guds Son lidit för en enda
eller för några menniskors, utan för hela verldens
synder. Emedan Adam (och vi alla med honom)
genom synden hade öfvergifvit Gud, så var det
billigt, att Gud tillbaka öfvergaf oss. Derföre
har Guds Son måst påtaga sig detta svåra lidande;
ty han har lidit det fullkomliga straffet för alla
menniskors synder: näpsten ligger uppå honom,
på det vi skulle frid hafva. Es. 53, v. 5. Du
skall låta honom en liten tid af Gudi öfvergifven
varda. Ps. 8, v. 6. Fördenskull kan Gud
numera aldrig öfvergifva någon enda troende
Christen, eller ifrån honom vända och borttaga sin
nåd, ty Christus har ifrån oss allt sådant afvändt,
derigenom att han sjelf var öfvergifven. Es. 49,
v. 14, 15.
"För oss han led den bittra död, Halle: Hallelujah!
Att hjelpa oss arma af nöd. Halle: Hallelujah!"
G. Ps. N:o 168, v. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
