Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Juni.
Psalm. 1, v. 1, 2.
163
Uti deras mun är intet visst; deras innersta är
vedermöda: deras strupe är en öppen graf;
med deras tungor skrymta de.
Af denna beskrifning på fienderna och de
ogudaktiga lära vi, hvad för en styggelse en
oomvänd menniska är, och hvad för ett giftigt och
argt hjerta en menniska af naturen har, då hon
icke genom ordet och sakramenterna är på nytt
född och förnyad. Paulus bevisar af detta språk,
att alla menniskor af naturen äro syndare och
fördömelsevärda. Rom. 3, v. 10—13. Enhvar
skulle fördenskull lära erkänna sitt onda
förderfvade hjerta, deröfver förskräckas, bedja Gud om
hans nåd och gudomliga styrelse, samt lefva i
sann ödmjukhet och gudsfruktan. Ty han är af
naturen icke bättre, än den argaste menniska på
jorden. I Adam äro alla menniskor lika till
kropp och själ förderfvade. Det är ock ingen
synd så stor, som icke en menniska af naturen
beginge, om Guds nåd icke bevarade henne.
"O Gud! jag mig bekänner
En syndare för dig.
Jag märker och befinner
Intet annat i mig,
An ond åtrå,
Med lekamens begäring
Till denna verldens näring,
Den mig besvika må."
G. Ps. N:o 248, v. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
