Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalm, (i, v. 6.
12 Juni.
Ty i döden tänker man intet på dig: ho vill
tacka dig i helvete?
En menniska borde vara, framför allt annat,
angelägen om Guds lof och ära. Hon borde vilja
hellre icke lefva, än att hon icke skulle ära och
prisa Gud, och använda hela sitt lif till Guds lof
och kärlek. Då en herre har en tjenare eller
dräng i sitt hus, hvarföre har ban den, utan till
den ändan att ban må göra det, hvartill hans
herre har bestält honom? Likaså, o menniska!
hvartill har Gud skapat dig, hvartill har han
gifvit dig lifvet och bevisat dig alla
välgerningar, annat än dertill, att du honom älska, ära
och lofva skall? Den, som under sin lefnad
försummar detta, ban har icke uppfyllt ändamålet
med sin skapelse, återlösning och helgelse; han
har förgäfves lefvat i verlden.
"All djur på marken fröjda sig,
Och på sitt sätt lofsjunga dig,
Du store verldens herre.
Hvar fågel sjunger dig till pris,
Dig lofva hagel, snö och is,
Mig bör ej vara värre.
Jag har fått
Mera godt,
Större gåfvor,
Bättre håfvor,
An de alla,
Ty bör jag dig mer åkalla."
G. Ps. N:o 360, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
