Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Juni.
Psalm. 1, v. 1, 2.
165
Herre, var mig nådelig; ty jag är svag!
Ack, den som kunde af hjertat erkänna sin
svaghet! Det är ännu en stor brist hos många,
att de ej kunna af hjertats grund säga: Herre,
var mig nådelig: ty jag är svag! Detta är den
högsta vishet för Gud; ty den gamle Adam vill
alltid något vara, och förtrösta på sig sjelf, på
sin förmåga, sin styrka och sin kraft. Det är pa
dödssängen, som man (vanligen) först lärer att
rätt bedja denna bön, då all kraft, all
förmögenhet, all visdom och konst ej kan hjelpa vår
krank-het. Men saliga äro de, som under sitt lif och i
goda dagar lära detta. Ty då en menniska så
nedsänkes och med alla sina krafter, verk ocli
väsende så varder till intet, att det af henne icke
är mer igen än en eländig, hjelplös, fördömd
varelse ; då kommer den gudomliga hjelpen, nåden
och kraften. Jag vill berömma mig af min
svaghet, på det Christi kraft skall bo i mig. 2 Cor.
12, v. 9.
"Din nåd låt för mig skina;
Af stora krankhet mina
Gör mig helbregd och sund;
Ty jag är svag, o Herre!
Min ben större och smärre
Förskräckas i all stund."
G. Ps. N:o 26, v. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
