Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Psalm. 17, v. 15.
13 Maj.
Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt
sitt svärd; och spänt sin båge, och måttar till.
Så förskräckliga och allvarsamma Gnds
hotelser också äro, så har han likväl uttalat dem
med ett förbehåll, nemligen: att han endast då
vill fullborda dem, om man icke vill sig omvända.
Häraf ser man Guds stora barmhertighet och
rikedomen af hans nåd, att, om vi göra bättring,
så vill han icke allenast helt och hållet borttaga
straffet, eller åtminstone lindra det, utan ock
till-gifva och förgäta de förra missgerningarna och
synderna.
Ack, det är en stor tröst, att en sann
bättring och omvändelse till Gud borttager och
öfver-skyler alla förra synder, Hesek. 18, v. 21, 22,
och öfver allt detta derjemte genom tron omfattar
Christi rättfärdighet, i hvilken vi för Gud kunna
bestå. Rom. 3, v. 24-26. Icke uppå vår
rättfärdighet måste vi komma inför Gud, utan uppå
Christi rättfärdighet; i den allona kunna vi bestå.
Det är vår högsta tröst i lifvet och i döden, som
i allt vårt kors och anfuktning skall oss
uppehålla — att Gud hafver satt en bot för synderna.
Manass. b. v. 7, 8.
’’Så gif nu, o Jesu, för ditt namns skull,
Att jag min synd kan begråta,
Ocli’ älska dig, som är mig huld,
Och värdes min synd förlåta."
G. Ps. N:o 221, v. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
