Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 Juli.
Psalm. 37, v. 11.
173
Hvad är menniskan, att du tänker på henne?
eller menniskones son, att du låter dig
vårda om honom?
Detta språk förehåller oss alla menniskors
obetydlighet, oförmögenhet, ovärdighet, jemmer
och elände; och visar oss, att Gud icke har för
vår värdighets och vår förtjensts skull hulpit oss
och skänkt oss sin käre Son, utan af idel nåd och
barmhertighet. Och detta är den rätta grunden
för vår omvändelse, ja, hela den heliga Skrifts
syftemål, att vi neml. må föras bort från vår
värdighet och vår förtjenst, och blifva bragta till
erkännande af vårt elände och vår oduglighet,
och derpå vidare till erkännande af Guds nåd.
Ty menniskan kan icke rätt erkänna Guds nåd,
eller den af hjertat emottaga, om hon icke förut
erkänner sin egen oduglighet och ovärdighet, lärer
att hålla sig sjelf för intet, och kommer till en
rätt grundlig ödmjukhet.
"Jag är ej värd så mycket godt,
Alltsammans gör din nåde blott,
Lär mig dig frukta af hjertans grund,
Och ödmjukt lefva i all stund."
G. Ps. N:o 323, v. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
