Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Juni.
Psalm. 1, v. 1, 2.
183
Upplys mina ögon, att jag icke bortsomnar
i döden!
Dessa ord betyda så mycket: "trösta mig,
min Gud! att jag icke må uppgifvas eller
för-tvifla, och stärk mig, att jag icke för ångest och
bedröfvelse må dö och sjunka till jorden!" Här
hafva vi den trösteliga lärdom, att vårt kors
allra-bäst varder lindradt genom bönen och att tröst
genom densamma, likasom ett nåde-ljus från Gud
kommer till oss. Orsaken är denna: genom bönen
vänder man sig till Gud, och ju mer man
kommer till Gud, ju mer kommer man till lugn, till
ljus och till tröst. Ty utom Gud är hvarken ljus
eller tröst eller ro för själen. Vår själs ro är
allena Gud, genom honom allena varder själens
ångest, bedröfvelse och smärta stillad. Om man
ofta genom ett vänskapligt samtal varder
veder-qviekt och tröstad, skulle man icke mycket mer
genom det gudomliga samtalet blifva vederqvickt?
Vi sända ingen enda bön till himmelen, med
mindre den ju bringar med sig en tröst ned
derifrån. Stiger vår bön på himlastegen Jesus
Christus genom tron ditupp, så stiger visserligen en
engel eller en tröst ned derifrån tillbaka. 1 Mos.
28, v. 12.
"Kan någon sällhet likna den,
Att gå till Gud som till en vän?"
N. Ps. N:o 258, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
