Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 Sept.
Psalm. 119, v. 73.
2(53
Din hand hafver gjort och beredt mig: undervisa
mig (eller som det i grundspråket heter, gif
mig förstånd), att jag må lära dina bud!
Här hafva vi en skön lärdom, hvarföre och
till hvad ända vi äro skapade, icke att vi skola
äta, dricka, sofva, lättjas, stoltsera och lefva i
yppighet, utan att vi skola lära känna Gud,
annars vore emellan oss och den dumma fänaden
ingen åtskillnad. Fördenskull står här: Herre,
du hafver skapat mig till din kännedom; derföre
gif mig ock förstånd! Detta är en skön,
tänk-värdig slutsats. Förståndet skiljer oss från de
oförnuftiga djuren. Ps. 49, v. 21. Men emedan
vi genom fallet hafva förlorat det rätta
himmelska förståndet och kunskapen om Gud, så måste
vi derom bedja Gud, att han genom sin helige
Andes ljus åter ville i oss det rätta förståndet
upptända. Ett sådant upplyst förstånd är ett
kraftigt vittnesbörd om Guds nåd och försyn. Ps.
139, hela. Ty om vår kropps skapelse och
byggnad är ett härligt, ögonskenligt vittne om Guds
försyn; huru mycket mer vår själs förstånd, som
Gud verkar och som vittnar om den stora vishet,
som är hos Gud; men besynnerligen förståndet i
Guds heliga ord?
"Gif oss, o Gud, din Anda god,
Som alltid oss bereder,
Upplyser, styrker håg och mod,
Att lära dina seder:
Att vi ditt ord må rätt förstå,
Derefter fast oss ställa så,
Att ditt namn alltid helgas."
G. Ps. N:o 231, v. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
