Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Psalm. 119, v. 106. 22 Sept.
Beskärma du din tjenare, och trösta honom; att
de stolte icke göra mig öfvervåld!
Med dessa ord vill David säga: "ack, käre
Gud! emedan verlden allt sitt trots och högmod,
sitt våld och förtal uppå mig öfvar, så värdes du
invärtes med din gudomliga tröst fröjda min själ,
att jag sådan försmädelse intet aktar, utan må
densamma öfvervinna." Sen här, huru den
helige David mot verldens våld och ondska har
värnat sig med bönen! Der sen och lären I, hvad
I skolen göra uti betryck och förföljelser, de der
å lif, gods och ära gå. Då är ingenting bättre,
än att utan återvändo anropa Guds beskärm och
innerligt vända sig till Gud; ty så snart man
detta gör, så får man straxt förnimma Guds tröst
i hjertat. Ty vi hafva en så mild och vänlig
Gud, att han icke kan annat göra, än trösta, om
vi blott vända oss till honom. Herren är god
dem, som hoppas uppå honom, och den själ, som
frågar efter honom. Jer. Klag. 3, v. 25. Denna
gudomliga tröst fröjdar mycket mer, än de yttre
vedervärdigheterna kunna bedröfva; ty Gud måste
ju med sin tröst vara starkare än verlden med
allt hennes stormande och rasande.
"Du hörer till de frommas rop,
Och friar från de ondas hop,
Som snarlig blir till intet."
G. Ps. N:o 106, v. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
