Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 Sept.
Psalm. 119, v. 126.
275
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa
mig efter ditt ord!
Här lärer oss profeten att bedja om den högsta
visheten, nemligen en sådan vishet, genom
hvilken vi salige varda, den vishet, hvilken den
helige Salomo i sina ordspråk högt öfver alla
guld-och silfverskatter berömmer, den han ock af Gud
utbad sig, då han var yngling, den han såsom
sin brud sökte och älskade. Denna vishet är den
sanna kunskapen om Gud i Christo Jesu, i
hvilken det eviga lifvet består, Joh. 17, v. 3; och den
är icke blott bokstaf och vetenskap, utan en sådan
kunskap, genom hvilken menniskan blir med Gud
förenad, hvarigenom hon lefver i Gud och Gud i
henne. Detta är den rätta, verksamma Guds
undervisning. Ingen må tänka, att denna
gudomliga vishet består i stor konst och mycket vetande
och mycket tal. Nej, den består i idel enfald,
ödmjukhet och gudsfruktan, och i en invärtes frid
och ro i Gud, hvilken är en bild af det eviga
lifvet. Hvilken som detta har, han har det rätta
förståndet i det gudomliga ordet, ett himmelskt,
saligt lif, förening med Gud, det högsta goda. —
Att Gud hos en menniska bor, lefver och verkar,
det gifver henne inför Gud ett högre värde, än
alla verldens vetenskaper. Derom skola vi ropa,
sucka och bedja. Det är den högsta visheten.
"Ack, gif vishet af din nåd,
Som är med mig i råd och dåd;
Och hon arbete så med mig,
Att jag må alltid täckas dig."
G. Ps. N:o 321, v. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
