- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
309

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 Nov.

Psalm. 73, v. 25.

309

Hoppens uppå honom alltid, I folk; utgjuter edert
hjerta för honom: Gud är vårt hopp. Sela.

Här är företrädesvis att lära, hvad det vill
säga, att utgjuta sitt hjerta för Gud. Det vill
nemligen säga så mycket som, att af hjertans
grund, af alla krafter, med stor ångest och
bedröfvelse bedja, såsom Hanna gjorde, 1 Sam. 1,
v. 15, 16, likasom då man så helt och hållet
uttömmer ett kärl, att icke en droppa mer af
innehållet är qvar. Det är uti värt hjerta
mångahanda ångest och nöd, mångahanda falsk och
bedräglig tröst, mångahanda falska och bedrägliga
tankar. Än är der i hjertat qvar något slags
tröst af det timliga godset, än en tillit till förnäm
vänskap, eller menar man, att man måste göra
stort folk till viljes, man vill begifva sig till dem,
man vill anropa deras hjelp. Detta och hvad
eljest uti hjertat öfrigt är af egen vishet, eget
förstånd eller eget mod, hvarvid man hänger, hvarpå
man hoppas, sådant är alltsammans intet,
derifrån måste man helt och hållet uttömma hjertat
och ren t ut bekänna, att det alltsammans är en
oduglig tröst, och deremot erkänna sitt elände,
sin oförmåga, oduglighet, hjelplöshet och
vanmakt, och af innersta hjerta bekänna, att man i
sitt hjertas grund ingenting har, hvarpå man kan
hvila och hvaraf man kan hafva en varaktig
tröst, utan Gud allena. Så får ingenting blifva i
hjertat qvar, mer än allena Gud.

"Jag vet ej annat råd,
Jag faller dig till fot,
Jag vet, du ej försmår
Ett ängsligt hjertas bot."

G. Ps. N:o i’56, v. 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free