Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Psalm. 64, v. 2, 3.
5 Nov.
Gud, du är min Gud: bittida vakar jag upp till dig.
Min själ törstar efter dig, mitt kött
längtar efter dig.
Detta är en beskrifning på en hjertlig
trängtan efter Gud och hans tröst, och är en sådan
trängtan ingenting annat än den|jlefvande troil,
hoppet och den hjertliga, brinnande kärleken till
Gud. Ty att David säger: Gud, du är min Gud!
det är trons ord. Så talar tron utan uppehåll
med Gud, då man rätt känner Gud ur hans ord;
och är det omöjligt, att tron icke utan uppehåll
skulle så ropa till Gud, såsom vi alla i
verkligheten erfara. Då vi en liten stund äro ensamma
och icke af verlden blifva förhindrade, så säga vi:
"ack, min käre Gud!" Och då detta går af
hjertat, så talar tron med Gud, och gör Gud med all
sin nåd till sin egen; ty i det tron säger: "Min
Gud!" så säger hon med detsamma: "Din nåd,
o Gud! är min, din barmhertighet, din kärlek och
trohet, och allt hvad ditt är, är mitt." Ack, det
är en stor tröst, och mycket bättre, än om man
egde många tusen verldar! Likasom en magnet
har förlorat all sin kraft, när den icke mer
precist på punkten vänder sig mot norr; så liar tron
förlorat sin kraft och är död, då den icke mer är
utan uppehåll vänd till Gud och säger: "ack, min
käre Gud!"
"Din, min Jesus, vill jag blifva
Alltid här och evigt der;
Ty du är min Jesus kär."
G. Ps. N:o 141, v. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
