Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Nov.
Psalm. 73, v. 25.
321
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel
och jord intet.
När vår själ förenar sig med Gud och i Gud
har sin högsta lust och glädje, så har hon det
eviga ljuset, den eviga ron, friden, fröjden och
saligheten i Gud, hvilket är tusende gånger bättre,
än himmel och jord. Och kan en sådan själ
ingenting bättre, ingenting högre, ingenting huldare,
ingenting kärleksfullare, ingenting trösteligare och
fullkomligare begära och önska; ty Gud allena
är det högsta goda, hos hvilken den saliga själen
skall hafva allt, hvad hon önska och begära kan.
Detta betyda orden: när jag hafver dig etc.
Deremot är den en olycksalig själ, som blott hänger
vid det timliga och med denna verldens Gud är
förenad. Hvad hon önskande och begärande
varder, det skall hon i all evighet icke bekomma!
Hon skall önska en liten ro, men icke bekomma
den; en liten vederqvickelse och lindring, men
icke vinna den; en liten tröst, men icke erhålla
den; ja, hon skall önska en liten droppa vatten,
men icke vara dess värdig, ty hon har ingen del
mer i Gud, och i allt, hvad godt är och hvad
godt nämnas kan. Luc. 16, v. 24. Erkänn alltså
fördenskull, att Gud är det högsta goda, och säg:
Herre, när jag dig hafver etc.
"Ej fröjdar mig den ganska verld,
Jag aktar det för idel flärd,
När jag dig nu kan hafva:
Fast mig än hjertat brista vill,
Så är du dock min hielpar’ mill’,
Min del, så och min hjertans tröst,
Som mig med din blod har förlöst."
G. Ps. N:o 290, v. 1.
Arndts Skattk.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
