- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
322

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•322

Psalm. 46, v. 2.

12 Okt,

Gud, hvi förkastar du oss så alldeles? och hvi äst
du så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?

Här är Guds kyrkas jemmerfulla och sorgliga
ställning beskrifven under förföljelsen, då
fienderna genom Guds tillstädjelse bekomma
öfverhanden. Ty då ser det ut, som om det alldeles
vore ute med Guds folk, som om det platt vore
från Gud förskjutet. Ty sådana straff, då antichrist
begynner rasa, äro förskräckliga, emedan fienderna
äro alldeles obarmhertiga, och handla så grymt
och omenskligt, att det tyckes så, som om Gud
helt och hållet hade öfvergifvit sin kyrka och rent
af icke mer frågade efter henne, utan ville låta
henne i grund förstöras. Sådana straff äro
visserligen Guds stora vrede och förtärande eld,
hvilken man med de mångfaldiga synderna
uppväcker. — Icke att vår käre Gud för sig sjelf och
i sig sjelf skulle hafva en så grym vrede: nej!
för ingen del! ty han är det högsta,
kärleksfullaste, vänligaste, huldaste och barmhertigaste
väsende, den högsta frid och den högsta fröjd, och
blir icke i sig sjelf uppretad såsom en menniska;
men han låter det ske till straff, att satan, den
grymme anden, genom sina verktyg får utöfva
sin vrede och grymhet på hans fosterfår d. ä. på
de christna, som hafva Guds ord, och dock Guds
stora nåd missbruka. — Derföre skola vi i våra
hjertan högt akta Guds ord, detsamma gerna följa,
lydige vara och lära, på det att icke Guds vrede
såsom eld, må upplåga. Ps. 2, v. 12.
"O Herre Gud! bete din makt, Ditt folk är stadt i vånda;
Den hjelp, som du dem har tillsagt, Låt komma snart
till handa: Din arfdel öfverfallen är, Af hedningarnas
grymma här; De vilja honom platt förderfva."

G. Ps. N:o 74, v. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free