- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
336

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

Psalm. 82, v. 8.

23 Nov.

Han*) är fast grundad på de heliga bergen.

Christus är kyrkans grund, ty på honom är
tron, Guds kunskap och kärleken grundad, på
honom hvilar hoppet. I honom är Guds nåd, i
honom är syndernas förlåtelse, i honom älskar
oss Gud, i honom tager oss Gud till sina barn,
i honom äro alla andans gåfvor, i honom är det
eviga lifvet, genom honom komma vi till Gud.
— Se, hvilken som nu har Christus, han har allt,
som är Guds: Han är kyrkans grund, på hvilken
vår tro, vårt hopp och eviga salighet bygd är.
Han är kyrkans grund, genom hvilken vi komma
till Fadren, blifva Guds barn och arfvingar: det
sker allena genom Christum. Denna grund är
så fast, att sjelfva helvetets portar, det är, att
helvetets makt icke kunna varda honom
öfvermäktiga. Matth. 16, v. 18. Om ock allt timligt
såsom en rök försvinner, himmel och jord förgås,
lif, gods och ära far sin kos såsom vatten, ja,
flyr bort såsom en skugga: så blifver dig dock
Christus, Herren, qvar, och i honom Guds kärlek,
syndernas förlåtelse, barnaskapet hos Gud och
det eviga lifvet. Månget armt barn, då det ser
en rik man, önskar inom sig och säger: "Jag
ville, att jag vore den mannens barn." Men nu
har ju Gud sjelf tagit oss till barn; och grunden
och orsaken till detta vårt barnaskap hos Gud är
Christus, vår Herre.

"Han lät utgjuta sitt dyra blod, Sittlif månde han ej spara:

Det led han mig till syndabot; Ty må jag trygger vara.

Han är inin herre och höfvidsman,

Uti hans död min synd försvann,

Så är jag salig vörden." G. Ps. N:o 219, v. 6.

*) Rättare: hon, kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free