Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Nov.
Psalm. 73, v. 25.
347
Mot dig allena hafver jag syndat — på det du
må rätt blifva i dina ord.
Med dessa ord vill David säga: "Jag vill
gerna vara en syndare, och för en syndare
bekänna mig, på det du må behålla rätt i ditt ord;
ty du öfvertygar i din lag alla menniskor, att de
äro syndare." Häri ligger nu ock en härlig tröst,
hvilket Johannes i 1 Epist. 1, v. 9, oss visar,
då han säger: Om vi bekänna våra synder, så
är Gud trofast och rättvis, att han förlåter oss
synderna, och renar oss af alla orättfärdighet:
och så behåller Gud äfven rätt i sitt ord, att han
är trofast, nådig och sannfärdig. Så är ock detta
för arma syndare en stor tröst: änskönt en arm
syndare faller, så faller icke derföre Guds nåd,
utan Gud lofvar, att hans nåd skall evigt stå fast
och viss och icke förfalla, Es. 54, v. 10, på det
att en arm syndare vid den eviga, vissa Guds
nåd åter må kunna uppresa sig. Så gör ock vår
otro (d. ä. vår svaga tro) icke Guds trohet och
trofasta försäkringar om intet, Rom. 3, v. 3, på
det att den svagtroende menniskan må kunna
stärka sig i tron, och såsom den fallne Petrus
emot sin otrohet finna en läkedom.
"Min synd hon är alltid för mig,
Syndat hafver jag allena mot dig,
För dig hafver’jag illa gjort;
Men du blifver sann uti din ord
Och vinner, när du dömes."
G. Ps. N:o 59, v. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
