- Project Runeberg -  Johann Arndts andliga skattkammare / Första delen /
348

Author: Johann Arndt Translator: Christoffer Olofsson Angeldorff With: Johann Christian Storr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•348

Psalm. 46, v. 2.

12 Okt,

Si, jag är af syndig säd född; och min moder
hafver mig i synd aflat.

Här klagar David öfver sin förderfvade natur
och arfsynd, som följt honom från moderlifvet
och är honom medfödd, visande dermed källan
och orsaken, som föranledt så svåra verksynder
och ett så djupt fall. — Ack, det gifves få
menniskor (som känna denna källa), som rätt känna
den (så djupt förborgade) oss medfödda otron:
huru man alltid förtröstar på sig sjelf och den
timliga, mera än på Gud — huru det är af
naturen hos menniskan en så stor köttslig kärlek
till det jordiska, att hon alltid hemligen mer
älskar de jordiska tingen än Gud, alltid mer
vinnlägger sig om dessa än om det eviga, alltid mer
älskar det onda än det goda; huru det är af
naturen en sådan hemlig förborgad högfärd, att hon
alltid vill framför andra varda föredragen och ärad:
likaledes girighet, roten till allt ondt: likaledes
vrede och afund, egennytta och orättfärdighet,
onda, köttsliga lustar, onda tankar, list och
bedrägeri, lögn, förtal, skryt och nästans förakt af så
mångahanda art, att det är allt omöjligt att
utgrunda. Jer. 17, v. 9. — Och likväl är denna
kännedom så högst nödvändig. Ty den detta
icke känner, han kan aldrig af hjertat göra
bättring, aldrig rätt bedja om nåd, aldrig inför Gud
rätt förödmjuka sig*).

"Klaglig måste jag bekänna, Att i mig bor intet godt.
Syndens lusta vill mig bränna, Och påföra evigt spott,
Men jag beder dig, o Herre! Drif all smitta från migfjerre,
Och låt mig snart blifva der, Der du, Jesu, sjelfver är,"

G. Ps. N:o 291, v. 5.

*) Förf. är i denna betraktelse högst dunkel, ja, nästan
sammanhangslös. Öfvers, har derföre nödgats tillsätta ett och annat
huru i stället för sä. Likväl är hvarje tanke oförändrad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andskatt/1/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free