Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Nov.
Psalm. 73, v. 25.
357
Gud, hör min bön; och fördölj dig icke för
mitt bedjande!
1 dessa ord lärer oss denna psalm, att den
heliga kyrkans lemmar och alla förföljda ingen
lekamlig och utvärtes tröst och beskärm.else hafva,
utan de måste söka sitt beskärm hos Gud genom
bönen och i en nådig bönhörelse. Men
bönhörelsen är icke ett sådant rätt och slätt hörande
af ett skall och ljud, som då vi höra ljudet af
en ropande stämma: nej! utan hörandet af vår
bön bringar hjelp, råd och tröst med sig. Och
om det också icke alltid är lekamlig, synlig hjelp,
så är det dock invärtes tröst, Guds nåd och
salighet. Ja, om menniskan äfven till och med
måste låta det lekamliga lifvet, så är hon dock
hos Gud i nåd, och hennes själ är salig, — det
är då den rätta bönhörelsen. Derföre säger vår
psalm till Gud: fördölj dig icke för mitt bed
jandel I stor nöd synes det så, som om Gud
fördolde sig för oss, såsom profeten säger: du
hafver betäclslt dig med en sky, att ingen bön
derigenom kötama kan. Jer. Klag. 3, v. 44. Här
är en liknelse tagen af en storm, då himlen är
betäckt med svarta moln, det är en beskrifning
på anfäktningen; men Gud kan icke undangömma
sig för vår bön, bönen finner honom dock, och
tränger fram igenom molnen; Guds fadershjerta
tillåter honom icke, att han skulle höra oss skria
och bedja, och icke vända sig till oss, likasom en
fader, då han hörer sitt barn ropa.
"Har du nu så för mig ditt ansigt’ platt bortgömt:
Har du ditt arma barn, o Fader! så förglömt?"
G. Ps. N:o 293, v. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
