Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•358
Psalm. 46, v. 2.
12 Okt,
Akta uppå mig, och hör mig; huru jemmerligt
jag klagar och gråter.
Yi måste under våra anfäktningar och i vår bön
icke se uppå vårt förnuft, utan uppå Guds löfte. Yårt
förnuft kunde väl eljest säga: "huru skulle Gud just.
besynnerligen hafva akt på mig ibland så många
tusende menniskor under himmelen?" Men vi måste
tänka uppå den allmänna Guds närvarelse, huru han
har lofvat att hos oss vara: Herren är hardt när dem,
som ett förbråkadt hjerta hafva, och hjelper dem, som
ett bedröfvadt mod hafva. Ps. 34, v. 16. Herren är
när allom dem, som åkalla honom, allom dem, som
med allvar åkalla honom. Ps. 145, v. 18. Deras hjerta
är visst, att ditt öra aktar deruppå. Ps. 10, v, 17. —
Och vi hafva ock det att betänka, med hvilket stort
allvar bönen uti stor bedröfvelse ske måste; ty här
säger David: huru jemmerligt jag klagar och gråter.
Se här! Guds heliga hafva icke alltia gått på rosor
och lefvat i fröjd, utan gråt och klagan har ofta varit
deras dagliga bröd. Men det är en mycket kraftig
bön, då man kan föredraga Gud sin nöd och sin bön
med tårar. Bäfva (i grundtexten lyda orden
egentligen: Jag klagar gråtande och bäfvar) heter: då man
hvarken ser tröst eller hjelp, och det om tröst är för
oss stor ängslan. Es 38, v. 17. Då vi känna sådana
affekter, så skola vi tänka derpå, att detsamma äfven
är de heliga vederfaret; men de hafva dock omsider
erhållit råd och hjelp. Ack, det behagar Gud väl, då
man lägger Herranom Gud i hans sköte sina tårar;
då hafva vi det löftet, att Gud skall aftorka alla tårar
af våra ögon. Upp. 21, v. 4.
"Tänk, hvad sorg jag måste lida,
Och låt mig ej tröstlös qvida!"
G. Ps. N:o 254, v. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
