att Sigismunds, Hertig Carls af Sö dermanland och 'Senatens enskilt! afsigter voro stridande med hvaran' dra. Konungen ville, att Sverige uv' der hans frånvaro skulle regeras el ter hans behag, och tyckte icke vå ra af nöden att lemna Hertig Carl för mycken myndighet, den han så litet trodde, att om han kunnat; han alldeles : velat utesluta honom från regeringen, och uppdraga def ät sina egna kreatur, hvilka ha? dessutom kunde tvinga, att gör? sig räkning för sitt fögderi. Om allt detta hade man väl in tet haft att säga , allenast han ingen” tiog förändrat ireligionen, och ej på Munkarnes och Polackarnes intalan de handterat de Svenske mycket strängt och hårdt, Men Hertig Carl förstod ss ken annorlunda. Han påstod, att han med rätta oc förnämligast borde styra de allmänna årende”