och makt lände dem till tunga och förtryck, För att inse huru väl grundad denna farbåga var, behöfver man al lenast vara underrättad om Sveriges regeringssätt, då man genast lärer blifva öfvertygad, att Adeln, utaf Konungens understöd, ej kan hålla de andra Siånden stången, emedan han på Riksdagarne kan af dem blif va öfverröstad; jag vill ej tala om det hat, som Ofrälsemän gemenlir gen hysa mot Adeln. De tre andra Stånden drifvas dessutom af särskils ta afsigter, att efter yttersta förmår ga öÖöfverändakasta Adelns förmåner, nemligen: de äro visse, att ju mers Adeln hålles under oket, ju mindre blifva de betungade med pålaga. I andra Riken är Adeln i myc: ket större anseende än de öfriga un” | dersåtaroe, och äger der stora förs måner; den har deri representationeg | |