Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 47.
- 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrek af full hals: ”Jag är grymt sårad! Jag dör!
Tag fast mördaren!”
Hans afsigt var att skrämma bönderna och att
upptäcka den som velat mörda honom. Och han
lyckades. (Höijer).
48.
Det är en antagen sats, att man utan att
misstaga sig kan bedömma husbonden efter tjenarne.
Man kan tillägga, att för att riktigt känna en
Konung, måste man känna hans hof. Fredrik II
omgaf sig med män af stor ryktbarhet i litteraturen
eller som krigare, och han var sjelf författare och
fältherre, begifven på ära likasom de, hvilka
utgjorde hans sällskapskrets. Det var naturligt att
hans hof lika litet liknade andra hof, som han
sjelf liknade sina samtida regenter. Gustaf III
var qvickhufvud, intrigant, belefvad, fåfäng, på
samma gång älskare af ära och nöjen; och han omgaf
sig med älskvärda vällustingar, med fina smickrare
och med personer af hufvud. Men bland alla hans
hofmän öfverträffade ingen, var till och med ingen
jemngod med Schröderheim, hans barndomsvän,
som var outtömlig uti infall och angenäma
framställningar. Derjemte var denna utomordentliga
menniska den mest lämpliga för alla slags affärer:
hans outtröttlighet kunde aldrig öfverträffas af
annat, än hans lätthet att arbeta. Konungen, som
sjelf arbetade med största lätthet, och som på
köpet var särdeles otålig, sade alltid: ”Schröderheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:15:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anekdot/0047.html
