Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•151
omedelbart efter dennes $üdmjuA’<is/e tjenare!"
besvarades med ett: "vet but, fähund!" då ban ville
smyga en större sedel i Rosensteins hand, sägande,
att "det vore för Ilerr Landshöfdingens skrifvare."
181.
1’å äldre dagar förlorade Nils von Rosenstein
sina själsförmögenheter, blef slö och cynisk.
Bergs-Rädiunan Lefebure, född Grefvinna Lilienberg, säg
en eftermiddag i skymningen Landshöfding
Rosenstein vältra sig ur en hyrvagn, som stadnat utanför
hennes hus vid Rosenbad. Genast tillsade hon, att
ljusen skulle tändas i förmakets krona och thé
lagas tillreds. Sjelf satte hon sig i soffan, för att
med anständig värdighet taga etnol det väntade
besöket. Men det dröjde, hvarföre Grefvinnan ringde
pä sin Kammarjungfru. Denna inkom och
berättade, skrattande, alt hon i salen mötl
Landshöfdingen, som ifrigt frågat efter "Fru Grefvinnans
ai-sance." Kammarjungfrun hade ledsagat honom dit,
och der salt han nu.
Eller läng väntan blef Fru Lefebure orolig och
skickade Kammarjungfrun att so huru det stod lill
med Landshöfdingen. Hon fann honom insomnad
och snarkande. När han vaknat och hunnit blifva
i ordning, förfogade han sig ändtligen in i
förmaket, der ban bugade sig för värdinnan, och med
dessa ord: "ödmjukaste tjenare, min nådiga
Grefvinna! Nu rekommenderar jag mig med
detsamma", vände om ocb steg i vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
