Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•166
"Den skurken har sagt — svarade nu
Liljensparre — att han sk—ter i Ers Maj:t".
"Min högsta önskan är att kunna göra honom
samma återtjenst — utbrast Gustaf III,
storskrat-tandc. — Tack för ert nit; men lemna karlen i fred
och låt hans yttrande bli ett förtroende oss emellan."
208.
Det versslag, som kallas "alexandriner" har fått
sin benämning deraf, att tvänne’ franska poeter —
Eustace och Paris, som lefde i medlet af 12:te
seklet, först använde detta versslag i sin roman ont
Alexander, hvilken de författade gemensamt, eller
rättare successift; ty Eustace skref början och
Paris fortsättningen.
209.
Vid en cour hos Ludvig XIV, der trängseln af
förnäma var så stor, att ban knapt hann gifva akt
på hvar och en af den bugande skaran, åt hvilken
ban, tankspridd och likgiltig räckte sin hand att
kyssa, bet Markis Spinola honom så hårdt i ett
lin-ger, att Kungen skrek till. "Om nåd, Sire — tog
Spinola dervid till ordet. — Det fanns för mig
ingen annan utväg att göra mig bemärkt al Ers
Maj:t."
210.
En dag, då Biskop Serenius befann sig i
Ilof-kretsen, frågade Lovisa Ulrica honom, irroniskt:
wi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
