Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Med klappande hjerta tågade hon en vacker
dag ut till Drottningholm i det kompani, som der
skulle hålla vakt under hofvets vistande på detta
lustslott; och med ängslan afbidade hon sin tur att
posta utanför ingången till Konungens rum. Detta
inträffade; och till hennes lycka begaf Gustaf sig
ned i trädgården medan hon stod på v^kt. 1
stället att skyldra, när Konungen trädde ut i
förstugan, kastade Carin Durietz geväret ifrån sig,
knäföll och med hopknäppta händer yppade för
monarken sitt kön, sitt namn och så mycket af sina
öden, soin tiden och fruktan att trötta Konungens
tålamod medgåfvo, samt anropade Gustaf om nåd
och beskydd.
Öfverraskad af detta uppträde, detta oväntade
förtroende, tillsade Konungen henne att stiga upp,
examinerade både hennes utseende och
lefnadsomständigheter, fann behag i begge; gaf befallning att
anskaffa henne passande fruntimmerskläder och att
föra henne till Loföns prestgård. Der blef hon, på
Gustafs bekostnad, inackorderad och sedermera
förlofvad och gift med Ilofpredikanten 1’aulin. åt
hvilken Konungen i hemgift gaf Kungshacka pastorat.
Begge de unga makarna voro bådo inbördes
förtjuste och gemensamt förtjuste af monarkens
nåd. Men deras jordiska lycka slöts just i det
ögonblick då den uppnådde sin höjd. Knapt var
pastoratet tillträdt, då f. d. Gardisten förlöstes frän
en son, som kostade modern lifvet; och inom
slutet af samma vecka dogo så väl barnet, som, af ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
