Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört omtalas hans lustiga infall. Han besökte
således genast sin qvicka granne, hvilken,
missbelåten alt störas i sin läsning, emottog besöket så kallt
höilighelen strictissimc medgaf. Den främmande
fortfor i sin enträgenhet, och åberopade, att de sett
hvarandra förr. Nu förgick tålamodet Liljenroth,
som utbrast: "Jag kan heligt försäkra att jag
aldrig förr haft den äran all so min Herres person i
sin helhet; men om jag tilläfventyrs vid vandringar
gcuom skogen sett min Herres ben på något träd,
sådan är allt för möjligt."
Fremlingen faun sig ej road alt fortsätta
samtalet, utan lemnade Liljenroth ensam med sin
läsning, hvilket var just det denne åsyltat.
288.
Sedan Liljenroth låtit prestviga sig, ville en
viss Major och adelsman göra honom förlägen med
det vanliga platta uttrycket, att gåsens bakdel
kallas "prestnäsan." Liljenroth medgaf det, men
tillade,! att sjelfva näbben på gåsen fått det
förnämare namnet "adelsnäsan." Majoren sade sig
ej ha hört det förr, men medgaf att så kunde
förhålla sig och frågade, om Liljenroth kunde upplysa,
hvarföre gåsnäbben fått denna benämning. "Ja,
Gud bevars 1 — svarade Liljenroth, med allvarsam
uppsyn — Det kommer deraf, alt den adliga
näsan användes att rensa prestnäsan, när denna blir
deraf i behof."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
