Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. III. Häftet - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned 101 -—
sorgfälligt undyek, likasom städse hos mina Patien-
ter, att deröfver på något sätt yttra mig. Jag har
alltid ansett denna lörsigtighet, jemte den ej så
lätta konsten att städse så ställa sitt tal med den
Sofvande, att ej af sjelfva frågan en vink erhål-
les till sättet att besvara den, af yttersta vigt, så
vida man eljest wvill erhålla en någorlunda ten
och pålitlig erfarenhet: och har trott, att ett mot-
satt förfarande varit den hufvudsakligaste orsa-
ken, hvarföre magnetiserade Somnambuler gemen-
ligen kläda sina utsagor i den «drägt, som öfver-
ensstämmer med Magnetisörens förutfattade Te-
ori, ehuru orimlig den stundom än kan vara. —
Det har för mig varit så mycket lättare att följa
denna princip, som jag ännu ej hyllade någon
viss Teori; eller kände någon. enligt hvilken jag
ansåg fenomenen någorlunda nöjaktigt kunna för-
klaras. —-
Den 4 Febr. företogs magnetiseringen, &
grands courans, kl. 4 eft. m. hvilken tid jag
framgent ärnade, så noga som möjligt iakttaga.
Efter några minuter blei andedrägten hastig, ö-
gonlocken tillslötos, och den Sjuka sönk ned
mot soffan, i en halfliggande ställning, med en
min och ett alldeles obeskrifligt uttryck af säll-
het. Stundom, helst då jag vidrörde hennes pan-
na, fingerspetsar eller maggrop, tycktes hon,
under en kiknande flåsning, öfverväldigas af sin
sällhets-känsla, och med ett eget, nästan skrattan-
de, ljud uttrycka liksom ett slags behagligt his-
nande vid den plötsliga öfvergången från smärtor
till nöje. — ,
I en skriftlig berättelse, som den Sjuka sjelf
uppsatt, yttrar hön sig häröfver sålunda: «Första
«intrycket af magnefiseringen var mindre behag-
«ligt. Men snart infann sig domning, hufvudet
«blef tungt, och ögonlocken tillslötos: dock lef-
«de tanken ännu. Jag fattade alla föremål om-
«kring mig, ehuru jag kände mig alldeles skild
«från allt och alla; som omgåfvo mig, I venstra
sidan erfor jag en starkare verkan, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
