Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första bandet. VI. Häftet - 11 (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m- 346 -
förnyade sin uppmuntrande försäkran: ”att
”hon kände, det ingen fara vore.” Den ån-
gest, hvatmed jag omfattade handleden, ö-
käådes ännu mer, då jag fann armen så styf,
som hade den tillika med kroppen utgjort
ett enda benstycke. Den farhåga jag nu
hade, att tilläfventyrs tillfoga Patienten nå-
gon skada, var en af de obehagligaste kän-
slor jag någonsin erfarit. Jag gjorde våld
på mig, för att kunna rycka till på armen
med tillbörlig hastighet: och till min förvå-
ning följde armen med, likasom förra gån-
gen. Men der jag med första rörelsen stan-
nade, der blef armen orörligt stående. Pa-
tienten var glad och stolt öfver utgången
af detta försök: och jag flat, att ej förr rätt.
hafva förstått de äldre Författarnes yttran-
den om kataleptiska lemmars ”växlika böj-
”lighet.” — Nu stodo båda armarne’i vädret;
helst jag hade hela tiden nyttjat den högra
som ett slags språkrör. För att få ned den
venstra armen, strök jag 2 gånger från han-
den uppåt armhålan, och satte derefter mi-
na fingerspetsar vid armbågen. Armen mjuk-
nade genast; men i och med det samma
äfven den högra, tillika med hela den öf-
riga kroppen. Patienten sade: ”att under
”detta anfall hade det ställe i maggropen,
”der det arbetar så besynnerligt, minskats
”till vidden, i samma mån stelheten tilltog -
”tillika med arbetandet,” – Patienten upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>