Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 80 - Anm. 81 - Anm. 82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Anm. 80.
95: 13. Huru han [Gud] kan vara detta [vårt mål] är
ej lätt att begripa, då verlden på hvarje punkt är så
fullkomlig, hon kan vara.
Jag förstår ej detta inkast. Om en väl
anlagdjern-väg leder fram till en viss stad, så kan jag väl, när jag
reser på den vägen, säga, att den staden är mitt mål (i
betydelsen af det, jag kommer allt närmare), ehuru hvarje
bit af vägen är sådan, som han behöfver vara på sin
plats. Detta senare betyder ju nämligen icke, att hvarje
punkt på vägen är lik slutpunkten.
Anm. 81.
95: 18. Han [hr AV.] blir oss imellertid svaret
skyldig på den frågan: huru det ena momentet kan vara,
fullkomligare än det andra, när ofullkomligheten — beror på
ofullständighet.
Hvad betyder då t. ex. en fortgång i tänkande, när
redan hvarje begrepp är en fullt klar och tydlig
förnimmelse? Månne icke, att klarheten sträcker sig till allt
flere bestämningar? Ar icke det klara och rikare
förnimmandet fullkomligare än det klara och innehållsfattiga?
Och kan man icke göra till sitt mål att från det senare
sträfva fram till det förra?
Anm. 82.
95: 25. Sinneverlden blir då [på Boströms ståndpunkt]
ej längre ett moment i evighetsuppfatt ning en.
Dessa ord innebära ett märkligt medgifvande och
visserligen fullt konseqvent. Ar sinneverlden icke ett
moment i evighetsuppfattningen, så måste detta pä
op
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
