Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anm. 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Anm. 79.
94: 16. — att hr PK ej insett, att vara eller verklighet
måste refereras till ett subjekt — — och att nian
följaktligen. kan vara verklig i och för sig, utan att vara det för
en annan.
Jag har mycket väl insett både det ena och det
andra. Och hvad nu det sistnämda angår — "att man kan
vara verklig i och för sig utan att vara det för en
annan" — så kan väl detta på Boströms ståndpunkt, der
vara är förnimmas, ingenting annat betyda, än att
någonting, ehuru det är verkligt (och såsom sådant
uppfattas af den, som ser allt}, af den eller den ännu icke
riktigt uppfattas, så att dess verklighet är gifven äfven
för honom. Ofvergår nu denne till en bättre uppfattning
af saken, så realiserar han dermed, att han får en bättre
uppfattning eller en bättre förnimmelse, och opponenten
har på sin ståndpunkt rätt och skyldighet att kalla detta
ett förverkligande af sjelfva saken, emedan, enligt honom,
saken är förnimmelsen. Jag kan deremot endast
oegentligt uttrycka mig så. Att den ifrågavarande personen
rätt uppfattar saken, kan enligt min mening väl vara
ett vilkor för, eller till och med en sida af saken, men
det kan icke vara saken sjelf. Att det återigen på
opponentens ståndpunkt skulle finnas ett förverkligande af
den eviga verlden i och för mig, som icke sammanfaller
med mitt eget öfvergående till en högre uppfattning af
henne, det är ej antagligt; det skulle nämligen blifva ett
verkligt frambringande af den eviga verlden, och strider
dessutom mot regeln "vara — förnimmas".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
