Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARADISET
PARADISET.
1.
Karl-Artur Ekenstedt, som i ett och ett halvt år hade
skickats från församling till församling utan att
någonsin få fast anställning, kom en ruskig höstdag resande
framåt landsvägen. Färden gällde Korskyrka, där prosten
Forsius hade avlidit för någon månad sedan.
Änkeprost-innan Forsius, som av gammalt hyste en viss fäbless för
Karl-Artur och dessutom troligen hade påverkats av fru
Charlotte Schagerström, hade anhållit hos biskop och
domkapitel, att han skulle få sköta tjänsten i Korskyrka, intill
dess att ny kyrkoherde hade hunnit tillsättas, och denna
begäran hade bifallits, om än med en viss tvekan, ty överste
Ekenstedts son var ingen persona grata på högre ort.
Den resandes tankar vände helt naturligt tillbaka till
tiden för halvtannat år sedan, då han som nygift äkta man
hade blivit bortskickad från hustru och hem. I själva verket
hade han inte varit alltför olycklig över att nödgas resa.
Med outsäglig besvikelse hade han råkat upptäcka, att
hustruns själ var uppfylld av rå vidskepelse, och det förakt
och den avsmak, som härav hade framkallats, hade förbittrat
samlivet. Numera hade denna misstämning försvunnit. Efter
den långa skilsmässan ägde han för hustrun inga andra
känslor än kärlek, tacksamhet, ja, man kan nästan säga,
beundran.
"Äntligen", tänkte han, "äntligen är tiden kommen, då vi
ska skapa detta paradis, som jag alltid har drömt om."
Han tyckte sig ha inhöstat en massa nyttiga erfarenheter
under sitt kringflackande från prästgård till prästgård. Mer
än någonsin var han övertygad om att hans ursprungliga
plan hade varit den rätta. Det var människornas dåraktiga
fasthållande vid de jordiska tingen, som vållade de flesta
9. — Lagerlöf, Anna Svärd. 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
