Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Syndafallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
Karl-Artur slog ut med handen liksom för att hindra
henne från att säga något mer, men i stället gick hon tätt
inpå honom och talade med ett eftertryck, som om hon
ville, att orden skulle tränga långt in i hans själ.
— Sundler har en bror, sade hon, som är organist oppe
i Ekshärad. Han är nu hos oss på besök, och i går, då vi
satt och språkade, kom också talet in på dig och de tio
barnen. Då råkade han berätta, att i Ekshärad finns en man,
som är ifrån Korskyrka och torde vara bror till
Torpar-Matts. Mannen har åtminstone flera gånger talat vid min
svåger om sin fattiga bror och hans många barn, men han
vet inte om, att brodern är död. Min svåger reser hem i
eftermiddag. Ska jag be honom tala om för barnens farbror,
att de lever på din och din hustrus barmhärtighet, eller
ska jag be honom, att han ingenting säger?
Karl-Artur hade rest sig upp. Han höjde bröstet och lyfte
på axlarna. Allt, vad han under denna vinter hade lidit
och plågats för barnens skull, kom upp i hans minne. Att
bli fri dem, att bli fri dem på ett gott och hederligt sätt!
— Du får ju ingen ro att tänka, ivrade Thea. Dina
predikningar är sådana, att en skolpojke skulle skämmas
för att skriva dem. Förr kunde du tala som en ängel, som
kände alla Guds rikes hemligheter. Nu vet du ingenting.
Karl-Artur satt alltjämt tyst. På sista tiden hade han
börjat vänja sig vid sitt torftiga levnadssätt. Barnen och
han var nu goda vänner. Han kände det en smula fegt
att sända bort dem, att inte kämpa kampen till slut.
— Säg något! bad fru Sundler. Jag måste ha besked.
Per-Ers-mor kan när som helst vara här igen. Ge mig det
allra minsta lilla tecken!
Han skrattade till. Som om svaret skulle kunna bli mer
än ett! Medan Thea hade talat, hade han känt bojor brista,
sett isar smälta, hört frihetssånger ljuda.
Han gjorde vad han aldrig förr hade gjort. Han böjde
sig ner, slog armarna om Thea, och i sitt hjärtas oändliga
tacksamhet och glädje kysste han den fula lilla människan
mittpå munnen.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
